Tänder och makt

Jag försöker minnas hur ofta allt skedde. Hur ofta hände det att Han och jag möttes efter träningar? Det går inte att minnas. Jag minns den eftermiddagen när jag satt i förhör med en polis och fick frågan, hur ofta. Jag vet inte. Jag tränade mellan fyra och sju gånger i veckan. Han var med på i princip alla träningar. Men huruvida vi möttes någon gång i veckan eller varje dag eller två gånger i månaden. Jag vet inte.

Jag minns Hans instruktioner. Hur han tog min hand och visade hur jag skulle göra det skönt för honom. Hur han berättade hur jag skulle göra med min mun. Min tunga. Mina tänder.

Jag minns när polisen frågade om han hotade mig med något.
Minns att jag kände mig svag. Visste inte vad jag skulle svara. Vad är hot?
Han var aldrig ond mot mig. Alltid snäll. Alltid vänlig. Han rörde aldrig mig. Allt handlade om honom och att han skulle ha det skönt.

Jag minns att Han ofta sa att jag inte fick berätta något. Men jag minns också väldigt tydligt att jag aldrig hade vågat berätta oavsett. Så Han behövde aldrig hota med något. Allt var hotfullt redan som det var.

Jag visste att det var fel. Jag visste att det han gjorde mot mig var fel. Han gjorde fel.

Han behövde aldrig hota. Han hade makten. Han tog makten. Han behöll makten. Han har ännu inte lämnat tillbaka min makt.