Mamma

Alkoholist.

Hon var inte alltid alkoholist. Jag har minnen av en bra mamma. Nykter. Men någonstans gick hennes liv snett. Jag och min bror gick på låg och mellanstadiet när allt började eskalera. Det finns minnen av fester där hon blev mer berusad än alla de andra. När vi fick hjälpa pappa att få hem henne. Eller att någon annan vuxen fick hjälpa honom.
Sen blev det värre. Min bror och jag började hitta vinflaskor och ölflaskor gömda. I början hällde vi ut innehållet och konfronterade henne med det. Vilket alla säkert förstår ledde till att hon blev aggressiv och kallade oss lögnare. Hon hade ju inte gömt några flaskor. Vi konfronterade pappa också. Men han har alltid skyddat mamma. Gör det än idag.

Allt blev bara värre.
Hon var aldrig mera nykter.
Det stod alltid vin framme.
Hon blev aggressiv.
Hon slogs. Skrek. Kallade oss ord.
Hon ramlade. Slog sönder saker. Kunde inte alltid ta hand om sig själv.

Utåt sa varken jag eller min bror något.
Hon förblev den hemmafru hon alltid varit.
Men såklart att folk på gatan märkte det. Så blinda är inte folk.

Pappa skyddar henne än idag.
Det är han som ger henne all alkohol. Det är inte hon. Han dricker med henne. Tar hand om henne.

Hon är hemsk.

Jag älskar henne. Men jag vill inte ha med henne att göra.

Idag klarar hennes kropp inte så mycket alkohol längre. Så idag har hon nyktra stunder. Då kan jag umgås med henne.